När den svenska ödmjukheten slår knut på sig själv

När den svenska ödmjukheten slår knut på sig själv


2016.04.15
Irma Arlert
1744

- Jag vill tyvärr inte hjälpa dig för jag är rädd att verka ego.

Föreställ dig att det är det svar du skulle få nästa gång du bad om hjälp med något. Skulle du acceptera det? Ifrågasätta? Idiotförklara? Skaka på huvudet i oförstånd och posta på Facebook att du just hört världens mest paradoxala argument? Tänk om i så fall. Det kan nämligen vara en logik du själv tillämpar.

När jag var i tjugoårsåldern och bilade runt i Italien stötte jag på ett fenomen som var nytt för mig. På hotell och vandrarhem hade de ofta en bokhörna där man kunde lämna sin färdiglästa bok och plocka med sig en bok någon annan lämnat i utbyte. På så vis kunde man läsa flera böcker under resan men bara betala för en.

Då förstod jag inte vad det handlade om. Det där självreglerande organiska systemet som bara fungerade. Men jag förstod att det kändes bra.

Idag förstår jag vad det handlar om. Om positiv människosyn och självuppfyllande profetior. Kognitiv forskning visar att spegelneuronerna i hjärnan inte bara tolkar andras känslor, beteenden och stämningar- de speglar dem. Glada människor gör dig glad och snälla handlingar ger dig en möjlighet att absorbera lättnad från den du hjälpt utan att deras känslor förminskas. Det är den totala volymen positiva känslor som ökar i samklang när ni upplever något bra tillsammans. 

Den tanken sammanfattar delningsekonomins ideologiska stomme rätt väl om du frågar mig. De praktiska argumenten är så uppenbara att de förmodligen inte behöver nötas mer. Om du går till en förskola och frågar barnen om det verkar vettigt att alla har en vardera av var leksak på en förskola med resultatet att andra förskolor blir utan eller om det är vettigare att alla förskolor får en vardera av leksakerna och sen samsas var skolas barn om desamma så vet jag vad de kommer svara.

Så varför är det då inte självklart med samägande och privatuthyrning medmänniskor emellan? I Sverige ligger vi faktiskt efter. Långt efter. Asien är exempelvis betydligt bättre på detta än Europa.

Vi har absolut börjat anamma samhällsförändrande tjänster som AirBnb och bilpooler. Till och med Dagens Industri och Expressen har publicerat artiklar i ämnet som lyfter fördelarna och att det är en pågående samhällsreform. Men trots det är vi inte alls i framkant. Vilket är konstigt. Vi som är så snälla och fritänkande. Så jämställda, mega-ekologiska och upplysta. 

Jag har en teori. Vi tror att det är fult att tjäna pengar på andras lycka. Om jag hyr ut mina saker- är jag då en opportunist i negativ bemärkelse? Så vi gör det inte. Vi lånar ut till våra närmaste för att döva vårt dåliga samvete men att hyra ut till främlingar som inte har turen att ha en nära vän med samma resurser som du. Som du verkligen kan hjälpa. För det verkar ju sniket.. Eller? 

Samtidigt accepterar vi att det finns många i världen som tjänar på andras olycka, som förlitar sig på att ingen kommer hyra ut till den behövande så de kan sälja till ockerpriser. För det är ju inte sniket.. Eller?

Mitt försenade nyårslöfte i år är att jag skall inventera mitt hem och hyra ut saker som kommer hjälpa, roa eller intressera andra till ett överkomligt pris. För pengarna tänker jag göra något roligt med mina barn. Så har vi fått extra glädjeavkastning. 

Visste du förresten att det numera finns spinoffer på bokbytarhörnan som gör det än mer spännande? Kika in på https://sv.wikipedia.org/wiki/BookCrossing så lovar jag att du kommer bli lite varm i själen. Människor är underbara!

Källor:

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/nu-ska-man-dela-i-stallet-for-att-aga/
http://www.di.se/artiklar/2016/4/4/allt-fler-delar-hellre-an-ager/
http://www.va.se/nyheter/2015/12/08/kunderna-ar-redo-for-delningsekonomin-varlden-ar-redo---men-var-ar-bolagen/

Artikelns författare
Irma Arlert

Tvåbarnsmamma, webbredaktör med vurm för det kreativa och veganism. Gillar fluffiga djur, snälla människor och allt som gör andra glada.